Bränd i topparna, rutten inombords och med hängade huvud.
Varför nu? Varför jag? Varför samma visa?
Vill inte låta självömkande, bitter eller sur, men jag TOLERERAR INTE DETTA!!
Jag har fått nog av att vara undergivande, snäll, tacksam för "skrapet", sur och tvär hemma, aldrig säga nej....en menlös nickedocka!
Jag är viktig, jag är bra på många saker, lättlärd, positiv och värd att må bra!!!
Varför är det då så svårt att stå upp för sig själv? Hade jag varit en vän i min situation så hade jag kunnat stå upp för henne och kunnat säga ifrån - inga problem!
Men nu.....f......ant!
Kram
A
2 kommentarer:
Jag tycker att du är toppen och har en underbar blogg med fina bilder! Jag kommer alltid tycka att du är en fantastisk power parter och vän! Kram Kram Linda
Tack snälla du för dina värmande ord! Stor kram
Skicka en kommentar